Om Crossfit Games 2016

Efter att ha bekämpat min jetlag tänkte jag försöka beskriva min upplevelse av Crossfit Games 2016 som gick av stapeln 19-24 juli i Los Angeles. Det har varit en fantastisk resa på många sätt. Kalifornien och LA har en särskild plats i mitt hjärta och jag älskar att återkomma hit. Nu var det ett tag sen och det är alltid lika kul att träffa släkten där. Nu var huvudfokus för resan inte släkt utan Crossfit Games, VM i Crossfit. Crossfit Inc är ett amerikanskt företag och inte ett internationellt idrottsförbund. Att det är de som arrangerar Crossfit Games medför vissa saker som man får acceptera. Det var en intim känsla och man sprang på många av atleterna på området. På bilden ovan så har jag mött Jason Khalipa en tidigare vinnare av Games som var oerhört vänlig.

Mitt första intryck är att de som vinner är oerhört värdiga. Atleterna testas på väldigt många sätt och under 15 prövningar på några dagar så kan man inte dölja några större svagheter. Crossfit vill testa följande förmågor:

Rörlighet – Kondition – Uthållighet – Styrka – Snabbhet – Explosivitet – Smidighet – Koordination – Precision – Balans

Vinnarna Matt Fraser och Katrin Tanja Davidsdottir var helt enkelt fantastiska. De uppvisade färdigheter inom alla dessa områden och det var en imponerande syn att se dom tävla på nära håll. Crossfit som träningsform och som tävlingsform är två helt olika saker. Att träna en timma om dagen några gånger i veckan skiljer sig från den träningsmängd, volym och intensitet som de tävlande utför. Khan Porter, en australiensare, som gjort flera framträdanden i Games skrev på sin instagramsida att han inte kunnat träna som tidigare under året. Han hade bara tränat 1-2 timmar per dag 3-4 ggr per vecka. Det räckte för Open och för Regionals. Men han skrev nyktert att det inte räckte på långa vägar för Games där de flesta utför 4 tunga träningspass dagligen. Porter slutade näst sist i startfältet.

Arrangemanget var väldigt proffsigt och arenorna var utmärkta. Vi skippade masters- och teenatleterna och gick på team och de individuella. Tyvärr valde arrangörerna att hålla onsdagen och torsdagens pass hemliga. På onsdagen så flög man atleterna till annan ort och på torsdagen så hemlighöll man platsen för simeventet till sista stund. De verkade inte vilja ha åskådare. Det var roligt att komma nära inpå atleterna och tex på stranden så var det en intim känsla med några hundra åskådare på plats. Dagarna var långa och började vid 7 samtidigt som de höll på till klockan 21. Allt i en stekande sol. Man var rätt slut efter en dag.

I teamtävlingen så hejade vi på de svenska lagen Nordic Opex och Solid. De skötte sig väldigt bra och slutade efter en lång kamp på sjätte respektive åttonde plats i världen. På bilden ovan ser vi Björk Odinsdottir på pegboarden. Hon vann det heatet överlägset. Rich Fronings lag, som ses på bilden nedan, vann åter efter att ha lett från start till mål. I herrtävlingen kom Lukas Högberg på 14:e plats och gjorde väldigt bra ifrån sig. Det var många svenska på plats och svenska flaggor syntes lite varstans.

Mycket mer finns att säga om tävlingarna. Det var inspirerande och roligt att vara där. Lite crazy med. Helt plötsligt var det amerikanska militärer på plats och man gjorde en överflygning av ett stort flygplan. Känslan är att de såg det som ett amerikanskt mästerskap. Kanske vore det bättre om det blev en idrott med ett internationellt förbund bakom?


Om Män utan kvinnor av Haruki Murakami

man-utan-kvinnor

Män utan kvinnor är en novellsamling av Haruki Murakami. Jag kan inte förmå mig att sluta läsa hans böcker. Jag har läst alla som släppts på svenska och jag kommer sannolikt fortsätta med det. Det finns en stämning i hans böcker om tilltalar mig. Människor är hemlighetsfulla och mystiska som om de vet något mer om livet. I hans magiska realism möts kvinnor och män i ett vemodigt landskap. Inga lyckliga slut utan livet som känns. Novellerna är som alltid välskrivna. Texten är en njutning att gå bredvid. Vi får följa Murakamis funderingar och det känns som en riktigt intressant samtal med en god vän.

Man kan argumentera att Murakami delar upp världen efter utseende och efter svaga män och starka kvinnor. Att sex alltid är närvarande. Visst finns det ett drag av gubbighet i hans böcker. Men de är ändå läsvärda. Vissa av de sju novellerna är bättre och min favorit är den om Kino. Den känns förtätad och rymmer mycket av Murakamis kännetecken med djur och natur i klang med känslan. Med sorg och smärta och en process som landar i en insikt. Murakami gör helt enkelt det vanliga ovanligt bra.


Om Turkanarapporten – Christian Unge

turkanarapporten

Turkanarapporten av Christian Unge är en lättläst spänningsroman i sjukvårdsmiljö. Författaren har läst på Karolinska och arbetar idag som överläkare ett av stadens sjukhus. Den utspelar sig främst i Kenya dit den svenska kirurgen Martin åker med Läkare utan gränser. Planen är att fly konflikter på hemmaplan men han hamnar ur askan i elden. Han dras in i en osannolik röra med en vacker antropolog som fängslas. Nu måste han ta reda på vad som hänt henne. Det är den första boken i en trilogi.

Språket är kort och snabbt. Personerna tecknas inte på djupet och det pratas och tänks väldigt mycket i boken som upplevs lång. Men historien är rafflande och griper tag i mig. Det bästa med boken är miljöskildringarna. Jag kan ta på Afrikas doftande nätter och det märks att författaren själv varit ute med Läkare utan gränser.

Personerna framträder inte tydligt för mig, de fångar mig inte. Jag lär inte känna dom. Jag hade gärna varit utan CIA, action och konspirationer och bara tagit del av Afrika. Jag kan känna igen mig i en hel del i denna bok. Hur författaren har tänkt och de val han gjort. Den liknar till viss del min egen Anasarka. Det är en debutroman och Christian Unge smakar mer. Jag får helt enkelt läsa fler böcker av honom.

 


Om Dagen efter med Lionel Shriver

dagen-efter

Dagen efter av Lionel Shriver var en väldigt trevlig bekantskap. Historien bygger på samma koncept som filmen Sliding doors med alternativa och parallella världar. Boken kretsar kring ett ögonblick då huvudpersonen Irina ställs inför ett val. Ge efter för lockelsen med den attraktiva mannen Ramsey som lever i en speciell värld som snookerproffs. Eller stanna kvar hos Lawrence som är stabiliteten själv, inga överraskningar. Boken utspelar sig i London på 90-talet och tonen är realistisk närmast osentimental. Det finns ett mörker genom hela boken och förutsättningarna kan ändras drastiskt när som helst. Vi får följa de två historierna där passion ställs mot lojalitet. Scenerna i boken är vardagliga och i en scen inser vi hur mycket Irina fått ge avkall på för att leva ut sin passion genom en beskrivning av en måltid.

Men det går inte att gissa vilken som är den rätta och med knivskarp precision bryter hon ner relationer i sina beståndsdelar och diskuterar dom fram och tillbaka. Inget är förutsägbart. Tonen är svart men det är trivsamt att inte bli skriven på näsan. Jag funderar och grubblar hela boken igenom. Detta att boken får mig att reflektera över mitt eget liv känns ovanligt. Det finns utrymme för samhällskritik, kulturella diskussioner och en oväntat spännande inblick i snookerns värld. Jag kan knappt läsa den ibland för att den berör men samtidigt kan jag inte sluta. Genom hela boken är det något som förbryllar mig och jag tror att det är det faktum att jag inte vet vilken av historierna som jag tycker bäst om.


Om inspiration

Det är viktigt med förebilder i livet. Som hjälper en att sätta ord på saker man kanske inte visste att man ville eller behövde. Som visar en sätt att vara på som man vill efterlikna. Som gör saker som man vill göra. Inspirerar en att bli bättre och förmedlar glädje. Ibland är de på nära håll, som en morförälder eller förälder. Ibland är de på längre håll som Zlatan. En sådan inspiration för mig är Karl Dyall. Rörelseglädje är ordet jag förknippar med honom. Reebok Nordics har gjort en inspirerande film om honom och hans resa. Vem inspireras du av att bli den bättre versionen av dig själv?


Om Vad jag älskade av Siri Hustvedt

Siri

Vad jag älskade av Siri Hustvedt är en bok om kärlek, vänskap, sorg, skuld. Vi följer konsthistorikern Leo genom 80- och 90-talet i New York. Det är en berättelse om två familjers vänskap och deras livs upp och nedgång. Den rymmer djuplodande tankar om livet. Leo betraktar världen och vill beskriva världen genom konsten. Han försöker även betrakta sitt eget liv och i berättelsen får vi följa när han berättar om händelser stora som små. Det är en del konstteori och intellektuella samtal i boken men det känns inte malplacerat.

Siri Hustvedt tog sex år på sig att skriva denna boken och det känns. Boken måste få ta tid. Man måste komma in i detta universum som skapats och lära känna människorna. Och sådant tar tid. Berättelsen rör sig i långsamt takt framåt och man hinner reflektera. Språket är utsökt och stämningar och känslor fångas upp på ett sätt som gör hela boken levande. Autentisk är ett ord som kan beskriva boken. Den är trots sin dystra stämning en gripande berättelse om all kärlek som funnits i Leos liv. Så vill jag minnas denna berättelse.


Om Forever Young Crossfit

  
Är i Orlando, Florida med barnen. Vi har det riktigt gott med värme, bad, god mat & många skratt. Kvalitetstid verkligen. När jag är utomlands är ett av de största nöjena att leta upp den lokala Crossfitboxen. Forever Young Crossfit är centralt placerad nära nöjesparken Wetnwild. Den ligger lite avsides i ett fristående hus i skuggan av flera höga hotell. Det första som slår mig är hur ren boxen är. Inget talk på golvet, rena ytor överallt. Pratade med Gabriel, en av coacherna, som skrattade & sa att de var noga med städningen & att det var andra boxar som var slarviga.
Boxen är välutrustad & snygg. Coacherna är välkomnande & det visar sig att en av coacherna faktiskt varit i Sverige på bröllop. Vi pratar kort om skillnaden på länderna. Han tyckte det var mentaliteten som var den stora skillnaden. Vi hann inte gå djupare in i ämnet för morgonens andra klass ska börja & jag ska delta. De hade Wodify så det gick lätt att anmäla sig & betala 20 USD. 
Klockan är 7 på morgonen & solen börjar skymta över trädtopparna. Det doftar som det ska göra i en box. Vi är fyra i klassen som får göra Skin the cat OTM i 10 min efter en rejäl uppvärmning. Det skrattas & pratas friskt och redan under uppvärmingen är jag inbjuden till boxens bowlingkväll senare i veckan. Det är något visst med community-känslan i Crossfit. Gillar’t. 
Dagens Metcon är 20 min OTM av 2 Squat Clean and jerk på 70%. Jag känner av axeln första lyften & bestämmer mig för att skala ner till 60%. Känner mig klen av den långa resan men tar mig igenom hela passet. Som avslutning kör vi mage. 
Kan verkligen rekommendera denna box om du ska till Orlando. Trevliga coacher, fin box & trevliga medlemmar.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 275 andra följare