Längtan

Sedan Göteborgsvarvet har jag bara kunnat springa sporadiskt. Som mest 30 minuter och jag har inte vågat mig ut ifall jag skulle få ont. Istället har jag häckat inne på gymmet. Säkerhetsbeteende, jag vet. Tidigare har jag tänkt att löpning är ett bra sätt att komma i form och samtidigt må bra. Nu förstår jag att det är en helt nödvändig vana för framför allt min mentala hälsa. För fysiken finns det alternativ träning som ger mycket. Men för sinnet finns det inget riktigt substitut. Träning inomhus ger inte samma lugnande effekt.

Att tvingas bryta en omtyckt och givande vana är fruktansvärt svårt. Kan ärligt säga att jag tänker på löpning varje dag. Längtan sitter i kroppen och går att ta på. Att från en dag till en annan tvingas acceptera ändrade omständigheter är kanske vad livet går ut på men icke desto förty är det tungt. Riktigt tungt. Man får öva sig i acceptans. Att härbärgera. Men man får ha förtröstan. Att man får löpa igen.

Annonser

Om marcelaponno

Läkare, pappa, crossfitcoach och författare. Visa alla inlägg av marcelaponno

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: