Om gränsen av ens förmåga

Har kommit fram till att jag gillar de lite längre passen. WODar (Workout of the day) som tar mig till någonstans i närheten av gränsen av min förmåga. Känslan av att vara så slut att man inte skulle orka ens ett steg till. Den är så skön. Lördagens Crossfitpass var ett sådant. Uppdelade i tre lag skulle vi göra tre varv av sex övningar. 21 armhävningar. 15 marklyft på 80 kg. 9 Hang power clean 30 kg. 21 situps. 15 wall ball. 9 pullups.  Den kändes. Rejält.

Eftersom det inte räckte så sprang vi idioten, tre varv. Då påmindes jag av min kropp att kanske ta det lite lugnt ibland. Jag sträckte en muskel på baksidan låret och fick halta och sätta mig. Det innebar i och för sig att jag kunde ta kort på det avslutande momentet, statiskt handstående. Så nu haltar jag runt tejpad till max. Har tejp på vad, lår och rygg för närvarande. Själv är bäste dräng. Men allra bäst är ju att gå till någon som kan tejpa.

Försöker nu att inte reta upp mig på smärtan i kroppen. Se det som att det är en oundviklig del av livet. Jag kan inte påverka den. Den finns där. Acceptans.

Så här ser en Hang power clean ut:

Annonser

Om marcelaponno

Läkare, pappa, crossfitcoach och författare. Visa alla inlägg av marcelaponno

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: