Om The girls

IMG_5154.JPG

Det har varit en vecka med The girls. Har tidigare skrivit om dem här. I korthet är det standardiserade WOD: ar som görs världen över. De är bra måttstockar på ens egen utveckling. Har velat köra Fran ett bra tag eftersom det var så länge sen jag körde den. Det är ju hela poängen med Crossfit att ha ständig variation. Att då få gå tillbaka och köra en WOD man redan kört är riktigt roligt. Tidigare i veckan gjorde jag Elisabeth. En rak och härlig WOD med 21-15-9 av Clean på 60 kg och Ring dips. Behållningen här var att jag kunde köra RX (med den föreskrivna vikten). Jag har inte gjort den tidigare så tiden på 7:12 var jag väldigt nöjd med. Vad Fran gäller däremot så visste jag precis vad som väntade. Det är ett väldigt kort och väldigt tufft pass bestående av 21-15-9 av Thrusters på 43 kg och Pullups. Kort och koncist men ack så mördande för flåset och inte minst mentalt. Man vet hur ont det kommer göra och det gäller att bestämma sig för hur ont det får göra. Min tidigare tid satte jag för över ett år sen så min nyfikenhet tog överhanden i lördags. Var bara tvungen att testa. Vad gäller tider så är under 5 minuter riktigt bra och under 3 minuter är elit. Se länk här till exempel.

Första 21 thrusters gick bra och jag kunde göra dem utan att pausa. Likaså pullupsen. Det är på 15-rundan som det börjar kännas ordentligt. Man har gjort 21 av varje övning och börjar närma sig gränsen för den aeroba kapaciteten. Nu är det anaerobt som gäller och mjölksyran börjas byggas upp. Jag fick pausa efter 10 thrusters eftersom jag kände syreskulden komma. Allt jag kunde tänka på var att hålla vilan kort. Jag räknade till fem och satte igång igen. Pullupsen gick bra att köra utan paus. De sista lyften är ren viljestyrka och motivation. Det gick med lite pust och stön att köra nio på raken. Pullupsen likaså, även om de inte var de snyggaste jag gjort. När jag landade efter den sista pullupsen så tittade jag automatiskt på klockan och när jag föll ihop i en blöt hög var det ändå med ett leende. 3:51 är en halvering av min föregående tid. När man byggt upp en sådan syreskuld så finns det liksom inget läge som är skönt. Allt man kan göra är att flämta. Men mitt i den känslan så kände jag en stolthet. Målmedveten träning och hängivenhet ger resultat. Nästa gång jag kör Fran, förhoppningsvis om en lång tid, så kanske jag kan göra alla repetitionerna utan att pausa. Men jag är galet nöjd. Att det sen är grymt roligt och socialt att träna Crossfit gör liksom inte ont. Ni kanske förstår att jag lämnade boxen med ett leende på läpparna.

Annonser

Om marcelaponno

Läkare, pappa, crossfitcoach och författare. Visa alla inlägg av marcelaponno

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: