Om Crossfit Marbella och the Crossfit community

IMG_5670.JPG

En bit bort från centrum i en helt vanlig stadsdel med bergen som fond och med en apelsinodling som granne ligger Crossfit Marbella. Inte helt lätt att hitta och GPS:en är ingen större hjälp. Efter att ha hittat själva industriområdet så ser jag till sist skylten och vi kan kryssa oss fram. Crossfit Marbella är en mindre lokal och musiken hörs över hela gatan. Utanför porten håller en mycket trött kille på att hoppa över ett traktordäck ivrigt påhejad av en coach. Scenariot känns igen från andra boxar världen över. Jag är lite lätt nervös eftersom jag har tvingats till ett uppehåll i min träning på grund av min rygg. Den bråkar med mig då och då. Nu var det vid ett PB-försök i clean som den protesterade. Min kiropraktor har gjort ett litet under och jag har vilat mig i form. Nu är det första passet på flera veckor. Vi kliver ut och går in i boxen som är tom bortsett från de två killarna. Coachen kommer fram och hälsar. Vi förklarar att vi är på besök från Sverige och coachen ler mot oss och förklarar:

-I´m swedish too.

Mer hinner han inte säga utan måste avsluta passet med sin klient. Vi är välkomna att delta och börjar värma upp. Folk droppar in och när passet börjar är vi 5 stycken. Crossfit är sig likt på alla språk. Under uppvärmningen byter vi några ord med en irländsk tjej som just börjat träna Crossfit. Sen kör vi pressar som styrka innan vi ger oss på dagens Metcon. Den består av tre rundor av 12 TTB, 15 KB Swing och en hillsprint. Backen visar sig vara evighetslång. Passet går bra för mig och jag känner inte av ryggen alls. Bara jag får värma upp ordentligt och för tillfället undvika alltför tunga lyft så går det bra. Jag lyckas bränna av alla 12 TTB och 15 Swingar unbroken och ger mig på första backen. Solen lyser starkt fast det inte är en särskilt varm dag på Costa del sol. Bakom mig hör jag coachen skrika att det är en sprint och inte en jogg. Oklart vem han riktar det mot och jag kämpar på. Funderar ett tag på om jag inte utvecklat astma såsom jag flåsar men bestämmer mig för att jag nog mest har vilat för länge. Försöker hålla samma tempo på alla tre rundor och lyckas ok. Får dock dela upp min TTB från andra varvet. På sista varvet är gränsen nära. För att få lite extra energi så tar jag av mig min tröja och springer uppför sista backen. Mitt i flåsandet så slår det mig hur fint detta är. Solen. Värmen. Träningen. Att få möjlighet att göra detta. Sen kommer backen ikapp mig och jag pressar de sista svettdropparna ur mig.

Efter passet är det high-five laget runt och alla får en klapp på ryggen av coachen. Jag pratar med coach Mario som berättar att han är född i Spanien men varit i Sverige varje sommar. Han pratar utmärkt svenska för att aldrig ha bott i landet. Killen är 22 och fd fotbollsspelare. När jag frågar om han spelat i något lag man känner till räknar han upp en imponerande rad lag såsom Chelsea, QPR, BP och ett danskt lag. Nu har han sadlat om och kör Crossfit. Vi ligger på golvet och stretchar i ett industriområde i Marbella. Det är just detta jag älskar med Crossfit. The Crossfit community. Oväntade möten. Vart man än kommer finns det en gemenskap och en öppenhet. Tidigare i veckan var i en box i Malaga. Samma sak där. Öppenhet. Mario frågar lite om Crossfit i Sverige och avslutar med att hälsa oss välkomna tillbaka.

Annonser

Om marcelaponno

Läkare, pappa, crossfitcoach och författare. Visa alla inlägg av marcelaponno

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: